(Lös fortsättning till Till och med i en virutell värld är patenters destruktiva krafter idiotiska att implentera)

Skälet till att något så destruktivt och något som så effektivt motarbetar allt vad utveckling och kreativitet innebär är inte allt för svårt att förstå.
Ta en nypa godtrogna attityder, en hink oförståelse, en handfull inkompetenta människor på alltför höga positioner och därtill ett extremt kortsiktigt vinstintresse. Blanda varsamt och grädda sedan i en trång, grå cell med storebror hängande över axeln:

Ensidiga maktintressen ville ha kontroll över kunskap, kultur, religioner och åsikter. Med "den gudomliges vägledning" införde dessa denna "universella lag". ("Kungen som styr med guds välsignelse")
För att kunna behålla denna "universella lag" påbropade man att de stackars "skaparna" måste få betalt för vad de gör .(fast ändå inte, det är inte tjänsten som man ska betala för. Det är spridningen! Betalningen för tjänsten fås in via andra kanaler, precis som tidigare. Samtidigt ger detta ett utmärkt tillfälle att utnyttja och parasidera på de stackars immateriella skaparna, som tror att de blir omhändertagna och att allt sker för deras egna intresses bästa.)
Människor som fått för sig att pengar är viktigare än vad man kan köpa för dem får upp ögonen för vad detta kan innebära. Med kortsiktigt vinstintresse på agendan oavsätt effekterna påbörjas en ny oanat enorm exploatering av kunskap och logik.
Med en enorm brist av förståelse för samhällets bärande pelare påbörjar företag att inte bara se till att de får monopolställning om sin exploatering, utan även att världens makthavare gör det så lätt för dem som möjligt.

Politiker som är beroende av företagens stöd för fortsatt "utveckling" av samhället samt av väljarna för att få sitta kvar följer lydigt och blint och uppfyller steg efter steg visioner som övergår företagens våtaste drömmar.
En ignorerande allmänhet som vill ha mer och mer tillväxt (alltså "bättre" och "bättre") trycker även de på utan vidare insikt mot ett mål som troligtvis få skulle uppskatta.

En allmänhet som levt med dessa "självklara lagar" utan att någonsin tänka efter.
En allmänhet som helst lever sitt liv för sig själva utan att "orka" ta del av de processer som så ovetande aktivt ändock styr deras tillvaro något så precist.

Vad ett samhälle behöver är inte konservatism, bakårtsträvande. Vad ett samhälle behöver är konstant utveckling, lika mycket som ett samhälle behöver aktiva människor. Tänkande människor. Ifrågasättande människor. - Människor sökande förståelse.
Om man tror att incitamentet för detta är pengar bör man tänka igen.
Pengar är även det på en alltför abstrakt nivå för att man lätt ska förvirra bort sig.
Pengar är inte mer värda än det man kan köpa för dem.
Vilket betyder att oavsätt hur mycket pengar man har/får blir man inte rikare om ens inkomster bidrar till en aktiv försämring av kreativitet och innovation i samhället.
Precis det som den kommerciella/ickekommerciella upphovsrätten och patenträtten innebär.

Dagens enorma multinationella företag visar på och förvarnar oss om att vi börjar förlora greppet om den viktigaste pelaren som håller uppe oss som civilizisation. Orsaken och förståelsen bakom VARFÖR vi valt att leva i ett samhälle i stället som ensamma jägare...

Dumma egoister och Smarta egoister

En gång i tiden för länge länge sedan var det något nytt som hände. Något så revolutionerande att hela världen kom att präglas av det.
Det var när upptäcken av att flera var bättre än en. Att om man sammarbetade höjde man inte bara de man sammarbetar meds levnadstandard dramatiskt, men mångdubblade även sin egen.
Detta är början till processen "liv" och är en vidareutveckling av detsamma mönster som atomer följer i sin strävan efter ädelgasstruktur (harmonisering, stabilitet). Ju större komplexitet destå större mindre sårbar stabilitet kan uppnås, men även chansen att misslyckas ökar.
Efter denna process skapades de första proteinen, de första cellerna, de första DNA-slingorna.
Detta egentligen mycket komplexa och avancerade mönster men ändock mycket simpla mönster har försökts att förstå otaliga gånger av otaliga personer. En början till avläsning av systemet är evolutionsteorin, precis som alla våra fysiologiska och kemiska modeller.
Mönstret kallas för logik, och ett av de mest långtgångna avläsningar av detta system kallas för matematiken. Ett mer konkretiserat om än väldigt abstrakt språk för att kunna förstå och kunna tala och tänka "logik" på en gemensam plattform.

Efter ett yttligare antal abstraktnivåer över finner vi en art organismer.
Dessa är uppbyggda av miljarder av mindre organismer som sammarbetar. (För vinsten för alla blir högre vid sammarbete, som tidigare nämt.)
Även dessa organismer är uppbyggda och beroende av yttligare organismer och man kan fortsätta enda ned tills man kommer till de mest konkreta logiska mönstren.

Denna art har även på deras abstraktnivå upptäckt vilka fördelar sammarbete innebär för dem.
De lever i flock likt många andra arter.
Något kommer dock hända med denna art, något som kommer att förändra inte bara arten utan även påverka miljoner andra arter och miljöer i världen.
Arten börjar att mer än någon annan art sattsa på sammarbete och efter ett tag framkommer en helt ny dimension av ett extremt effektivt redskap, ett mer komplext språket.
Vidare utveckling, tack vare en genemsam kommunikationsplatform och förståelsen av att sammarbete höjer var och ens levnadsstandard explosionsartat, sker allt snabbare.
Det dröjer inte länge förren arten blivit på toppen av näringskedjan, men verktyg möjliga att utmana och oskadliggöra alla kända hot.
Mer och mer kunskap sammlas in och förs vidare samtidigt som gemenskapen växer. Alla har mer tid till att ägna till annat än att just överleva för dagen. Vissa ligger och funderar på saker, andra testar praktiskt nya.
Den mentala nivån höjs i en aldrig tidigare skådad takt och för varje generation blir den förhöjda basmentaliteten något som hjälper dessa att med helt nya verktyg kunna bemöta världen runt om kring dem.

Tyvärr så blir de mentaliteter som helst sätter sig själv framför andra, nu när alla inte behöver arbeta med de mest viktigaste och livsnödvändiga sysslorna. (De som inte förstår princeperna för sammarbete)
Ibland blir någon sådan den som får mest makt, och tids nog kraschar samhället på grund av en sådan utveckling.
Gång på gång inträffar detta. Gång på gång förloras mycket av den kunskap och förståelse som varit basen för den mentala nivå som den gångna generationen växt upp i.

Idag har denna art spridit sig över så gott som hela planeten. Man har trots allt nått så långt att man kan ta sig var som helst utan alltför stor kostnad och man kan utbyta information på millisekunder med andra på andra sidan planeten.
Tyvärr finns även här starka krafter som aktivt motarbetar dessa positiva effekter i samhället, och på så vis samhället självt.

Alla är egoister (Ha viljan att uppfylla sina behov, hur de än må uttrycka sig).
Det finns dumma egoister, och smarta egoister.

Den dumma egoisten:
En som vill ha så mycket som möjligt för sig självt.
Oftast mycket kortsiktigt tänkande.
Innehar en brist av förståelse och insikt inte bara på samhället som fenomen, utan även vad gäller den elementära logik som är världen.
Bristen på denna logik innebär inte sällan en väg mot konservatism.

Den smarta egoisten:
En som har förstått att vinsten av att sammarbeta inte bara bidrar till att alla har det bra, utan att även envar av de sammarbetande individernas levnadsstandard höjs mer än föreställningsbart.
De som även börjat få upp förståelsen för den elementära logiken ökar chansen för effektiviserande av de verktyg som sammarbetarna får till sitt förfogande, vilket ökar vinsterna för alla ännu mer.

Att det finns ett fåtal dumma egoister i ett samhället behöver inte innebära någon större skada, det är när dessa även innehaver höga maktpositioner och har mycket stora resurser till sitt förfogande som det börjar bli farligt.

Ett exempel på detta är när det börjars ge bort äganderätt till individer som skapat vektyg av den immateriella typen.
Inte bara försämrar det levnadsstandarden på sikt för hela samhället, utan även utvecklingstakten för nya verktyg och därtill även drastiskt för individen själv.

Ett samhälle som sammarbetar för att utvecklas och förbättra kan inte överglänsas på något sätt av något idag känt system.
Ett effektivt utbyte av information och förståelse(mönster) mellan alla i ett samhälle innebär optimerad utveckling. En begränsning av detta utbyte kan inte ge någora som helst positiva effekter för ett samhälle.
Tror någon att vi hade nått så här långt om vi inte haft ett effektivt språk?
Kan någon föreställa sig en art som når till våran teknologiska tidsålder som samtidigt har en kort begränsad livslängd och som dessutom ENDAST lever ensam som jägare?

Tydligen finns det sådana som tror att genom att begränsa tänkande, informationeutbyten och tillgång till immateriella verktyg så kan dessa få det bättre? Eller rent av ett samhälle med ökad utveckling och kreativitet och med förhöjd levnadsstandard?

Tyvärr verkar det som att det finns de som är för mentalt omogna för att förstå de mest elementära delarna av mönstret, och på så vis vara för mentalt omogna för att kunna leva i ett samhälle.
Lyckligtvis finns det många som börjat få upp ögonen även i denna tidsåldern för detta enorma destruktiva hot och som aktivt börjat motarbeta denna oförståelse och missanpassning.

Frågan är bara, har männskligheten denna gång äntligen mognat nog för att kunna ta sina första steg, eller kommer alla dessa eldssjälar inte hinna stoppa uppluckringen och mänskligheten åter faller ihop - för att åter igen försöka lära sig att gå från början?

A waste of resources is never positive, and it's about time for us as a species to grow up.
We've got a whole bunch of universes as a playground, and still we are messing around at a single lousy planet.
Let's begin the evolution type 2 - Evolution of the mind.

/TiXiR

I det massiva multiplayer-spelet Second Life kan man skapa vad som helst, allt som krävs är photoshop och att man läser på lite om scriptspråket LSL.
Allt från sitt egna drömhus till animationer och rörelsemönster för sin avatar.
Allt som användaren skapar tillhör användaren. Användaren har alltså enligt företaget "immateriell äganderätt" till allt man skapar:

Men jag skulle snarare kalla det "immateriell" äganderätt, eller en virtuell fysisk äganderätt.
För det är snarare en virtuell fysisk äganderätt, ingen immateriell immateriellrätt. (I alla fall inte i spelet.)
Precis som Rubriken för ovanstående citat utlåter (IP Rights) är det en rättighet baserad på de viruella föremål/script/texturer man skapar och som binds ihop med ens IP.
Man har rätt att bestämma alla eventuella distruberingsval (kopiering) av sin skapelse.
De som tycker att t ex en armrörelse någon gjort är jättegrym och vill ha en så överlåter ägaren rätten till att använda en kopia av armrörelsen mot pengar - eller gratis.

Men är inte detta precis samma sak som sker i verkligheten?

Nej, det är alls i närheten av samma sak, åtminstånde inte som i sin helhet.
Om man inte har pengar att köpa en sak, eller kanske en rörelse kan man alltid bygga en själv:

Om vi exempelvis säger att nyckeln i scriptet var ekvationen y=1,5x^2+2x+13.En simpel andragradsekvation som styr en "perfekt" rörelsekurva.
Därtill hade man bara behövt några standardord, som vidarebefordrar informationen till rätt algoritmer i spelet för styrandet av armens rörelse.

Om vi fortfarande antar att Linden Lab hade gett skaparen denna immateriella äganderätt, då hade det bara kunnat tillåtas att man använder sig av "y=1,5x^2+2x+13" en gång. Detta "är" ju sjävlva rörelsen, och skapelseprocessen av rörelsen är att använda sig av ekvationen i scriptspråket.
Denna matematiska formel hade lika gärna kunnat ha varit 1+1, eller något i den stilen. Oavsätt komplexiteten är en äganderätt över något liknande något direkt farligt för all form av utveckling.

Självklart kan inte Linden Lab ha någon sådan äganderätt i sitt spel, vem hade då velat spela det efter ett tag?
Något så destruktivt skulle skada hela den virtuella världen något så ofantligt. Utveckligen innovationen och kreativiteten skulle fara åt skogen snabbare än kvickt. OCH Second Life skulle inte haft den enorma omsättning pengar (uppe i 1 miljard dollar/år) som det har idag.

Vi ser något som inte ens en virtuell värld skulle kunna överleva med. Något som en så anpassningsbar och med möjlighet att helt bestämma världens gränser inte kan besegra.
DETTA destruktiva system har vi i våran värld. En värld som vi försöker att anpassa oss vid, inte en värld vi kan sätta egna konstanter och anturlagar för.
Att man kan se varför detta system inte fungerar är därför att nivåsskillnaden mellan det i spelet grundläggande skapelsemönster och "verkligheten" i spelet är extremt liten.

Det största skälet till att en allmänhet tillåter något sådant att försigå är brist på förståelse.
Denna brist kommer från att sakerna som diskuteras (och som man tror det gäller för) hålls på en alltför abstrakt nivå.

Om vi ser på exemplet tidigare i texten, och försöker tillämpa det i "verkligheten":
En rörelse, dess process och dess skapelseprocess är saker som de flesta människor aldrig skulle kunna tänka sig att det någonsin vore möjligt för någon individ att äga. Det "går" ju inte??
Yttligare ett exempel på brist av förståelse p.g.a. för hög abstrakt nivå. Nedbrytningen kan börja:

Konstigt nog är det helt okej att ta patent på gener och deras funktioner. Detsamma gäller binära kodslingor. Men "1+1" och liknande inom matematiken då man räknar med talbasen 10, det är helt otänkbart? Var finns logiken i det? Skulle det slå så mycket hårdare mot utvecklingstakten att göra så än att göra så mot alla andra system??

Förskjutningen åt både det mer abstrakta och det mindre abstrakta hållet kan närmast jämföras som att någon hela tiden håller på och skalar av skal efter skal på en lök och hävdar sin äganderätt för varje nytt skal.
Frågan är när avskalarna kommit så långt att det inte längre finns något mer att skala bort.
Vad ska man då göra, för ingen ny lök kommer att tillåtas växa så länge som svärmen av löksskalspatentinnehavarare försvarar sin "egendom".

Genom att glidningen åt båda riktningar accelererar så snabbt så slängs små pölar av destruktiv ickemöjlig äganderätt långt fram mot ändarna av skalan. Dessa pölar (går att läsa både mjukvarupatent och genpatent mfl.) vore förödande om de mötte sin moderstsunami, då dessa innehåller skapelseprocesserna för allt annat på högre abstraktnivåer. Hur många patent och upphovsrättsinnehavare kommer inte bli stämda av de som äger skapelseprocesserna bakom? Hur ska något nytt kunna skapas efter det hade man tänkt sig? Med "undantagstillstånd" för att få bryta mot denna "naturlag" att kunna "äga" något ickeägbart?

Hur något ens likt dessa kunnat inträffa (och håller på att bli ännu värre) kan man fråga sig, mer om det i nästa bloggpost.

Det som ändå måste ses som mest förvånande är att det inte är mer folk som reagerar än vad som gör det. Är det ett tecken på att folk accepterar sig att i framtiden inte tillåtas ha vissa tankeprocesser, eller till och med vara ägda av andra människor? Likt att folk accepterar att bli övervakade och misstänkta för fara mot rikets säkerhet? Att acceptera att inte få ha någon integtitet, ingen yttrandefrihet endast efter lite skrämselpropaganda om en så stor och mäktig och ond fiende, att om det hade funnits något minsta åt det hållet ens så hade ingen av oss levt idag..?

Kriget mot mänskligheten rasar, acceptera extremkonservatismen eller dags att säga ifrån att det fortfarande krävs utveckling för att göra något bättre?

Det är tur att det finns folk som är mer vakna än andra, in med PP i riksdagen som en bra start!

Även om inget kan bli sämre när man har nåt botten så vore det inte heller så dumt om man för en gångs skull lyckades ta sig upp ur brunnen. Det finns en värld där med, en utan gränser!

/TiXiR

Det känns som att allt snack om kommersiell egenrätt blir så enkelvinklad.
Jag är självklart för större möjligheter för framställande av kulturella verk och möjlighet för alla som vill att kunna ta betalt för allt de gör
(Med andra ord: göra sig av med det enorma hinder som upphovsrätten innebär.)

Men vad är det som säger att vi skulle förlora på att inte ha en lag om kommersiell ensamrätt?
Jag tänker försöka belysa hur det skulle se ut utan en sådan lag, och undrar: På vilket sätt, och hur stora blir de vinster av att ha en lag mot det?? Något som i diskussionerna uppfattas som en självklarhet i många fall.
Vid en närmare granskning med fler viktiga variabler inräknade blir det sällan så att något är lika självklart som tidigare...

Vi börjar med ett Exempel:
Jag skapar ett verk (t ex ett program eller ett album).
Jag säljer det som skiva eller som direkt nedladdnigsbart på min hemsida.
Dem som redan har fått tag på mitt verk men tyckte att det var så bra att de vill att jag ska skapa mer kan sponsra mig (donera). Att få in pengar vilken väg det än kommer, motiverar mig att skapa mer, även om detta inte behövs: Jag skapade egentligen inte produkten av 100% vinstintresse, utan för att det var kul/jag hade användning för den.

------- Kommersiellt för det enskilda verket -------

Om det nu är lagligt eller olagligt för andra att sälja min produkt, kommer det nu att spela någon roll?
Jag bara frågar mig: När det ändå finns tillgängligt för alla att hämta hem GRATIS (vilket är jättebra), vem skulle då ens kunna tänka sig att köpa verket av någon annan än upphovsmannen?
Skälet till att betala upphovsmannen är för att visa sin uppskattning, man vill få med eventuella extra fina omslag/"orginalproduktsextra" OCH MAN VILL UPPMUNTRA TILL MER TID TILL ATT FRAMSTÄLLA NYA VERK!

---- Kommersiellt för tjänster där verket är del av huvudattraktion ----

Problemen kan uppstå då man tar betalt för att tillåta folk att få uppleva verket på ett sätt de inte kan hemma.
T ex bio/spelmaskiner där verket är huvudattraktion eller apparater som kör mjukvaran och på så vis ger en ny dimension av det man skapat.

Det skulle på sin höjd vara här som verket skulle behöva skyddas.
Om vi skulle anta att det nu inte finns någon kommersiell ensamrätt, kan det då ändå lösas på ett bra sätt? (Lagar är bra, men mer lagar = mer byråkrati vilket är mindre bra. Speciellt om det går bra utan dem.)

Bio
Om nu målet skulle vara att göra samhällets kulturliv rikare: fler som skapar/fler som upplever, så borde följande förslag funderas över.

En organisation skapas där alla som vill får bli medlemmar.
Organisationen är en statligt bekostad intresseorganisation som drivs och fungerar närmast likt någon form av ett kooperativ av alla som gillar film.
Organisationen har med statens hjälpt köpt upp ett flertal biografer i de flesta städer och ställt under organisationens styre.
En hög standard hålls på samtliga biografer.
Alla som vill visa sin film, kan antingen ansöka direkt till den styrelse av filmkunniga filmälskare som medlemmarna röstar fram en gång per år, och så får de lägga in filmen på rimlig köplats till visning på biograf,
eller har man den (eller en kortare variant/trailer) liggande på organisationens hemsida (likt youtube) och som man kan rösta på.
De med många röster räknas också med och hamnar på rimlig plats i köerna.
Efter att drivningskostnaderna för biografen dragits av från biljettpriset åker det hela resterande beloppet till upphovsmannen.
(Medlemskapet existerar dels för att försöka minska röstfusk, dels för att höja säkerheten gällande pengaöverföringarna: personuppgifter och liknande. Självklart får de inte lämnas ut på något sätt utan personens godkännande.)
I kösystemet är alla biografer självständiga och en biograf kan välja att visa en film och en annan biograf en annan film, allt beroende på allmänhetens önskningar.
Med ett liknande system tror jag det kan bli:
* Mer variation på filmer som visas
* Fler filmer som visas
* Fler upphovsmän tjänar mer pengar

Det kostar en del att driva en biograf, så andra kedjor som då också visar filmer (då utan att ge upphovsmännen betalt) lär inte kunna lägga sig alltför långt under de andras biljettpriser.
Av de ~450 miljoner/året som staten avsätter i framställande av svenska storfilmer kommer det ändå att bli en massa filmer.
De svenska storfilmer vi ser idag är redan innan visningen helt betalda av staten + eu-bidrag. Jag har tyvärr inte källorna i huvudet just nu, men har också för mig att en typisk svensk storfilm kostar ~65 miljoner som max. (vilket räcker till minst 7 filmer per år).
Om man tar hälften av de pengarna och satsar lite på att uppgradera de biografer organisationen ska äga, och resten på att underlätta för sammanställande av kultur:
*Hyra kameror och utrustning väldigt billigt.
*Få tillgång till lokaler och specialeffektsmaskiner och kulisser väldigt billigt.
(Som medlem i organisationen)

Det är vad jag kommer på just nu som gör alla i samhället rikast (både kultur och pengar). Att det finns andra biografer som inte betalar till upphovsmännen får väl gå på deras samveten. Jag tror inte att det skulle påverka inkomsterna för upphovsmännen mer än marginellt, om ens det.

När det sedan gäller maskiner som i huvudsak använder verket blir det lite svårare.
Det lättaste där är att bara förbjuda sådan användning. Men man bör alltid fundera på andra sätt att lösa problemet innan man stiftar lagar. För i sig själv är de verklingslösa. Endast med komplementerande insatser för påtryckningar åt ett visst håll spelar de någon avgörande roll.
Det är fortfarande attityden i samhället som styr, följer inte lagen den så blir det lite svårt.

Jag skulle tycka att det vore roligt att någon skapade något kreaivt och fysiskt av min immateriella sammanställning.
Det är ju trots allt mitt i mellan att skapa ett nytt verk, och att sno någon annans. (Allt man "skapar" är bar sammanställningar av tidigare sammanställda verk, enligt det system(hjärnan) som också är en produkt av allt runt om kring sig sedan sitt livs början.)

Men vanligtvis gillar vi inte att folk ska kunna utnyttja andra (beroende på hur man ser på det). Tjäna pengar på andra, även om detta inträffar hela tiden i vårt samhälle vare sig vi har lagar mot det eller inte.
Så frågan är om det skulle göra någon skillnad om man stiftade en liten lag mot just denna användning, eller om det skulle bli ungefär likadant som innan man införde lagen.
Kanske denna möjlighet att skapa någon nytt, nu när det är tydligare att man använder någon annans sammanställning som huvudingrediens ger ännu en boost till kreativiteten?
Vad hade hänt med hörlurar, hemmabio, bildskärmar, färgtv osv. om vi hade kört den här linjen hårdare? De som säljer sådana saker utnyttjar samtidigt andra i och med att någon måste ha skapat det som ska visas först. De framställer verken på nya sätt i nya dimensioner.
Om nu en lag, endast mot kommersiell användning av verk under de sätt som finns kvar att skydda mot, finns kvar, så lär vi hamna på ungefär samma ställe om 50år som vi befinner oss i idag (fast idag gäller det, som det oftast ser ut nu i alla fall, endast fildelning för ickekommersiellt bruk).

Oavsett ju större mängd pengar du tjänar förlorar du om effekten av införskaffandet av pengarna innebär en potensiell förlust av kreativitet i samhället(a.k.a. förlust av nya potentiellt högre kvalité på potentiella nya tjänster och produkter att lägga pengarna på).
(Det universella skälet för mänskligheten till att ta bort det upphovsrättssystem som idag existerar, och på så vis dess negativa effekter)

Jag anser att man alltid bör se om det går på fler sätt en ett. Om inte så får man aldrig en uppfattning om hur bra det är, då man inte har något att jämföra med.

Någon annan kanske har något bättre förslag än mina ovanstående?
Lufta tankarna och försök se saker på så många sätt som möjligt.
För än så länge har vi våran yttrandefrihet!

Världen är information, vi lever i världen och vi vill inte vara ägda av någon annan än oss själva.

TiXiR