Vad kan man göra?

Ett problem med att lagstifta mot mjukvarupatent är att de redan är uttryckligen förbjudna i svensk lag. I paragraf 1 (portalparagrafen) i den svenska patentlagen står det:

Formuleringen bygger i sin tur på artikel 52 i den europeiska patentkonventionen EPC:

Ganska tydligt formulerat, kan man tycka. Som en uppfinning anses aldrig vad som enbart är ett datorprogram. Eftersom bara uppfinningar är patenterbara, ska det aldrig gå att få patent på ett datorprogram.

Problemet är att patentjuristerna struntar i vad det står i lagen. De har ett ekonomiskt egenintresse av att det beviljas så många patent som möjligt, vare sig de arbetar som patentombud eller är anställda på ett patentverk. Det europeiska patentverket EPO beviljar patent på datorprogram på löpande band.

Inledning

Medicinpatent dödar. Patent på datorprogram och affärsmetoder hämmar den tekniska utvecklingen.

Men hur är det med "vanliga" patent, alltså patent inom till exempel mekanik, elektronik och kemi? Behövs inte de för att uppfinnare ska kunna tjäna pengar? Svaret är nej.

"Den lille uppfinnaren" är en saga

"Den lille uppfinnaren" som sitter för sig själv i en källare och knappt har pengar till ost och bröd, men som i sin isolering kommer på något alldeles fantastiskt och lever stormrik i alla sina dagar, är en saga. Det går inte till så i verkligheten.

Kostnaden för att skaffa ett enda europeiskt patent ligger på en halv miljon kronor i snitt. Det tar flera år att få det beviljat. Att verkligen driva en patentprocess i rätten kan bli hur dyrt som helst, och kostar många miljoner även i bästa fall. Och om man inte är beredd att försvara patentet i rätten har man ingen nytta av det alls. Att skaffa sig och försvara en patentportfölj är så fruktansvärt dyrt att det bara är de riktigt stora företagen som har råd med det.

Och även om en tänkt liten uppfinnare lyckas skaffa sig ett patent, kan han ändå inte hota några storföretag med det om han själv har tänkt tillverka någon produkt. Han har ett patent, de stora företagen har tusentals som han riskerar att bryta mot. Så vare sig han vill eller inte måste han sluta ett korslicencieringsavtal om hans större konkurrenter så kräver.

Dessutom kommer de flesta tekniska framsteg inte från ensamma excentriker som sitter i källare. Inom de flesta områden krävs det i praktiken att man har tillgång till mycket dyra anläggningar för att kunna forska fram nyheter med verkshöjd. Den lille uppfinnaren kanske är ett aerodynamiskt geni, men har han inte tillgång till någon vindtunnel för experiment står han sig ändå slätt.

Så svaret på frågan "hur ska uppfinnare försörja sig om patentsystemet avvecklas?" är enkelt. De får lön av sin arbetsgivare, som använder deras uppfinningar för att vidareutveckla sina produkter och förbli konkurrenskraftiga på marknaden. Det är precis så det fungerar i praktiken idag.

Sagan om den lille uppfinnaren har knappast någonting alls med den verkliga världen att göra. Den är gullig som saga, det medges. Men den hjälper till att hålla uppe ett patentsystem som är mycket skadligt för samhället.

Storföretagen korslicensierar

Patentförespråkarna påstår att patenten är nödvändiga för att inte konkurrenterna ska knycka ens innovationer och använda dem i sina egna produkter. Men i vart fall inom de mogna tillverkningsbranscherna är det inte sant.

Alla de etablerade spelarna inom exempelvis mobiltelefoni har korslicensieringsavtal med varandra, som innebär att de fritt får använda varandras patent. Det måste de ha. En modern industriprodukt innehåller hundratals olika patenterade idéer. Även om Ericsson själva sitter på 50 av de patent som behövs för en viss produkt, behöver de också ha rätt att utnyttja 50 patent som ägs av Nokia, och 50 som ägs av Motorola. Så ingen av de stora spelarna kan använda sina patent mot sina konkurrenter. Pratet om att patenten "skyddar" innehavarens innovationer är inte sant i praktiken.

Utan korslicensieringsavtalen skulle ingen kunna tillverka någonting alls. Den som är historiskt bevandrad känner till hur det var i flygets barndom i USA. Bröderna Wright satt på några av patenten som behövdes för att bygga ett fungerande flygplan. Men andra patent som också var helt nödvändiga hade andra innehavare.

Följden blev att de olika flygplanspionjärerna i USA i början av förra seklet fick ägna en stor del av sin tid åt att förhandla och processa mot varandra, istället för att bygga flygplan och utveckla sitt kunnande. Ledarskapet inom flygplansutveckling övertogs av Frankrike, där de amerikanska patenten inte utgjorde något hinder.

I USA fortsatte processandet, och den amerikanska flygplansindustrin producerade fler domstolsinlagor än fungerande flygplan. Det här fortgick ända tills första världskriget kom, och USA på riktigt behövde en flyplansindustri för krigsmaktens behov. Då nationaliserade staten alla patent som hade med flygplan att göra, och lät flygplanstillverkarna använda dem fritt. Först då fick USA en flygplansindustri som kunde hävda sig på världsmarknaden.

På det här sättet fungerar det mellan storföretagen i alla branscher där det finns "klassiska" patent. Den officiella anledningen till att patentsystemet finns är att företag ska kunna skydda sig mot konkurrenter. Men det första de gör i praktiken är att ge de allra värsta konkurrenterna fri tillgång till hela deras patentportfölj. Därmed faller hela argumentet om att patent skulle vara ett nödvändigt skydd för storföretagen.

Så länge patentsystemet finns måste storföretagen lägga pengar på att inte halka efter i patentkapprustningen. Men utan patent slipper de. Det blir lite mindre byråkrati för alla, i övrigt ingen skillnad.

De enda som har ekonomiskt intresse av att patentsystemet finns kvar är patentkonsulterna och patentjuristerna. Men tyvärr delegeras ju alla frågor som har med patent att göra till just dem. Därför har det spritt sig en bild att det som är bra för patentjuristerna är bra för samhället i dess helhet.

Piratpartiets åsikt

Vi menar att patentsystemet i dess helhet skall avvecklas.

Dock är det av praktiska skäl knappast möjligt för Sverige att göra det ensamt. Sverige är idag bundet av ett helt knippe internationella konventioner som reglerar patentsystemet. Att ensidigt frånträda dem skulle innebära att Sverige äventyrade såväl EU-medlemsskapet som våra frihandelsavtal. Det är inte en rimlig tanke. Vad vi däremot kan göra redan nu är att rejält strama upp den befintliga lagstiftningen så att den inte längre går att misstolka (jmfr. artikeln om mjukvarupatent). På så sätt kan vi åtminstone hejda den nuvarande, olyckliga utvecklingen mot att alltfler onödiga, och i många fall rent av skadliga, patent beviljas.

Men på europeisk nivå är avskaffandet av patentsystemet helt genomförbart. Europa har den ekonomiska styrkan att stå emot hot om sanktioner från länder som kan tänkas vilja bevara det gamla. Genom att bli först med att avskaffa patent kan Europa skaffa sig en konkurrensfördel gentemot omvärlden genom att bli först med att få ett friare och bättre innovationsklimat.

Patent behövs inte

Patent framställs ofta som ett skydd för enskilda uppfinnare mot storföretagen. Det är inte sant.

Det kostar i snitt en halv miljon att ansöka om ett enda patent. För att ha någon som helst nytta av det måste man vara beredd att försvara det i patentprocesser som kostar många miljoner styck. "Den lille uppfinnaren" är bara en saga. Patent är för de stora grabbarna.

Men de stora företagen inom mogna tillverkningsbranscher använder inte patenten till att skydda sig mot sina konkurrenter. Konkurrenterna är andra storföretag som också har patent. Därför korslicensierar de patenten till varandra, så att de får använda dem fritt. Det måste de göra. En enda produkt täcks av hundratals eller tusentals patent. Utan korslicenser skulle ingen kunna tillverka någonting. Men det innebär också att patenten är helt meningslösa som skydd.

De enda som verkligen har glädje av patent är de som jobbar som patentombud eller patentjurister. Utan patent har de ju inget jobb. Och tyvärr är det just de som i praktiken styr lagstiftning och praxis.
Läs mer.

Ett alternativ till medicinpatent

Medicinpatent gör att människor i fattigare länder dör i onödan. De snedvrider prioriteringarna inom läkemedelsforskningen. De gör läkemedelskostnaderna till en gökunge i sjukvårdsbudgeten.

Många menar att medicinpatent ändå är nödvändiga, för att de skulle vara det enda sättet att finansiera forskningen på framtida läkemedel. Detta är inte sant.

Det är redan idag staten som bekostar huvuddelen av all läkemedelsforskning, eftersom det är staten som står för över 85% av läkemedelsbolagens intäkter. Om staten istället upphandlade forskningen på nya läkemedel separat, och släppte konkurrensen på att tillverka preparaten fri genom att avskaffa medicinpatenten, skulle det innebära stora kostnadsbesparingar, även om mer pengar än idag avsattes för forskningen.
Läs mer.